Jorden. Mina insikter

Har föresatt mig att städa men jag smiter ifrån hela tiden.
Nu  smet jag för att skriva ner min samlade kunskap och insikter om jord.
Jag kommer att skriva vad jag tror mig veta, tänkt ut själv samt hört och läst.

"En bra jord"
För det första: en bra jord behöver inte alls vara lucker, väldränerad och näringsrik. Det beror på vad som ska odlas. Det kan vara så att en bra jord är näringsfattig och hård, hävdar jag.

Det mesta klarar kanske den där "optimala" jorden,  med den älskas ju också av ogräset.

Att gräva är inte onödigt
Nej det är dumt och skadligt.
Undvik om det går. Grävning vänder upp och ner på det etablerade livet i jorden och tänk på alla stackars maskar som du hugger av.
Täck istället jorden med gräsklipp och annat så kommer maskarna se till att jorden blir lucker och dessutom dra ner näringsämnen.

Återkommer

Vad ska det bli av alla tallarna?

Det kommer upp en massa tallar i slänten. Än så länge är de så små att de går att flytta.

Funderar på om jag ska samla dem mot tomtgränsen och klippa den så det blir en häck. Men är det snyggt?
Såg en tallplantering i alperna i höstas.
Men inte är den speciellt rolig. Tvärtom rätt ryslig.

 Så släpper jag detta och  inser att jag borde hägna in ett körsbärstäd. Nätet är svårt att förankra. Varför inte surra i en tall? Sagt och gjort

"Repet" är badrocksskärp från det lokala konferenshotellet som skänker sina använda badrockar (används alltså endast en gång) till Rödakorset och  som jag i min tur har köpt.

Förankringen håller fortfarande efter ett par dagars blåst.

Men nu tillbaks till frågan:
Vad bör göras åt småträden? Finns en och annan björk också.

Tullingedammarna

Förra gången jag byggde damm var åt föräldrarna i Tullinge. Det tog ett par år, men så var det också två dammar med bäck emellan. Var och en av dem (övre damm, undre damm och bäck) tog ca ett år, men då pågick arbete bara  på helger och då marken var ofrusen, förstås.

Läste alla böcker jag kom åt och grunnade väldigt mycket. Tänkandet tog lika mycket tid som grävandet.

Använde korp, potatishacka, sekatör, spade och skottkärra.

På slutet användes också den fantastiska fyllhammaren som jag hittade övergiven i skogen på berget bakom (antagligen barn som tagit från bygge och släpat dit)

Hade ingen aning om hur oumbärlig den var tills jag började använda den.

Lite bilder tagna 2013-06-09, vilket är ett par år efter att dammarna stod klara.

Övre dammen. I nedre högra hörnet finns utloppet till bäcken

 Egentligen skulle den övre dammen bara vara en grop för en filterutrustning som pappa hade köpt. Jag tyckte det var lika bra att gräva en damm. Filtret har aldrig blivit installerat.

Övre dammen från en annan vinkel. Tillflödet syns i vänsterkant.

 I mitten av dammen fanns en bergknalle: som skyls av några torvblock som är urholkade så de passar stenen och ligger kvar. Blocken har ständig kontakt med vattnet så därför kan tex tranbär växa där. Mycket praktiskt:: behöver aldrig vattna. Denna plats är annars snustorr.

Övre dammen igen 

Början på bäcken

Detalj:

I mitten på bilden kan man se dammduken under en grästufs, som ska skyla. Det jag gjorde fel var att inte lämna en hylla att stapla sten på, utan grävde så djupt jag kunde hela vägen ut i dammkanten,

Ett misstag som många gör. Man tänker: ju djupare desto bättre. Men så är det inte alltid överallt.  Grunda hyllor bör lämnas utmed dammkanterna

Återkommer med bilder på  nedre dammen.

Jättekungsljus

Älskad av humlorna

Blommorna förgyller även som "fallna" 2013 08 09

Dolomiti, Global Water, High Voltage,

 Tre av mina provodlingsrosor. Mycket förtjust i dem,

Dolomitin är ljusrosa, Global Water, är lite blåare och mörkare

Här med sitt egna blad. Dolomitins blad är blankast

Global Water

Dolomiti

High Voltage, 

Jag ska bygga ett hav, eller nå’t

Har stirrat på, och vandrat kring, dammen utan att komma underfund med hur den idag rektangulära formen ska bli mer organisk.
Hur gör jag för att trolla bort de raka linjerna på ett snyggt sätt? Föreställde mig att kapa hörn, göra landtungor, öar, vikar. Vikar är mest besvärligt eftersom man då måste bygga upp en massa strand in i dammen.

Hm…. Då jag skriver detta kommer jag på att det GÅR att gräva ut en vik genom att skarva dammduk, även om det är svårt. Jag har till och med kvar en (dyr) burk särskilt lim för detta. Tål att tänka på.

Tycker att det behövs en växtrugge, men var ?

Lyckas inte skapa mig en vision av detta.

Så slår det mig: jag gör tvärtom. Istället för att göra en organisk form av en rektangel så ritar jag en organisk form och stoppar in i rektangeln.
Det är ju lätt att rita en krumelur.

Tänker ett steg till: behöver inte rita, söker istället reda på en lämplig befintlig vattensamling på kartan och kopierar.
Tex Kaspiska havet.

Sedan jämföra måtten (damm vs hav) och ange skalan på en skylt.

Ballt! Hur många har en modell av ett hav?

Det visade sig att Kaspiska havets former var knepiga, så jag tittar nu runt i jakt på lämpligt vatten att kopiera.
Kanske det blir lokala sjön ”Muskan”.

Det är bra med vintern: man får tid att fundera på hur man ska designa trädgården

När isen både bär och brister

När isen både bär och brister har jag oroat mig för min ena katt (Pipis/Pipilis/Pyret) som gärna är ” ute på hal is” och föreställt mig hur hon gått igenom och kämpar för att komma upp. Gått ett varv ett par ggr med ficklampa för att kolla.

Men om man tänker närmre så är det nog ingen fara. Katten måste vara det landdjur som klarar en isvak allra bäst, med sina inbyggda sylvassa isdubbar i alla fyra fötter samt sin vighet och styrka.

Rödbladigt är som godis

En websida att följa
http://gardenrant.com/2013/05/purple-leaves-me-crabby.html

Artikeln var härlig och dess kommentarer! Glöm ej att läsa dem!

Själv har jag råkat skada inte mindre än två rödbladiga små buskar i sommar:
Två, tre ggr har jag lyckats kliva på en fläder och en häggs underjordiska stam kapade jag nästan helt då jag skulle befria den från en perenn.

Jätteirriterande klantigt: men samtidigt hade jag i bakhuvudet: det är nog bara bra. Jag gillar egentligen det gröna bäst då jag ser till helheten: Det röda är som godis.

Ändå har jag vidtagit åtgärder: spjälkat, markerat. Tittar då och då oroligt på dem och vill att de ska klara sig.

Opiumvallmo ´Purple Peony´

Jättefin!

Odlade första året 2013. Den ska definitivt få återkomma. Blommar kortare tid än kornvallmon.  Ettårig. Grågröna blad (vilket man kanske kan hänga upp sig på, i en rabatt med vanliga gröna blad)

Har säkrat frön, som för övrigt ska vara av samma typ som man har på frallor.

Bild från 25/7

Tillsammans med rosen Dolomiti

Tillsammans med franskt kungsljus, kornvallmo, mm